Ensamfararen är mannen som då och då ger sig ut på havet i sin gamla fiskebåt sent om kvällarna. Han söker samma sak som han har sökt i elva års tid. Han kommer aldrig att hitta det. Ibland övernattar han på en ö och återvänder först i gryningen. Inför den händelse att någon nyfiken granne skulle fråga honom vad han har för sig, har han förberett den enkla frasen ”Det finns ingen fisk i havet längre”, som ska levereras med en djup och bister suck.
Att det finns någon som kallar honom för Ensamfararen känner han ännu inte till. Saga kan skymta honom från en särskild vinkel i sitt sovrumsfönster när han ger sig ut. Hon kan se den gamla fiskebåten skymta vid Badholmarna för att sedan fortsätta ut mot öppet hav.
Jag gillar Ensamfararen. Han är inte så sympatisk, men livet har heller inte varit rättvist mot honom. Varför skulle han inte ge igen?
Det ska bli en bok. 