Det närmar sig

Jag hade avstämning med förlaget i mitten av februari. Vi pratade om sådant innehåll i mitt manus, som utan förlust för berättelsen kan tas bort. Det var ett bra samtal. När vi avslutat tänkte jag ”Oj, hur ska jag lösa det här nu då?” Vi hade pratat om att helt enkelt stryka några karaktärer som inte tillför tillräckligt mycket till historien. Det hade varit väldigt smidigt att bara kunna göra ”sök och radera” utan att övriga texten skulle påverkas. Så ser dock verkligheten inte ut. Några borttagna personer spiller i mitt fall över på manusets övriga fyra hundra sidor. Det betyder också att bokens två huvudpersoner behöver mötas på ett helt annat sätt, eftersom personen som förde dem samman inte längre finns. Därmed behöver hela inledningen skrivas om.

Det är så skönt att alternativet ”spara som” finns. Jag sparade en ny version av manuset, gjorde en förteckning över ”Ta bort” och ”Justera” och satte igång att skära. Jag fick radera stora delar av text som jag har jobbat i evigheter med. Det lustiga är att det kändes bara skönt. Jag älskar att rensa och slänga. Det blev lite som en storstädning. Och som med den mesta städning, blev resultatet bättre. Handlingen renodlades. De onödiga prylarna försvann.

Just precis i denna stund har jag kommit till  läget att alla kapitel är genomgångna, så när som på de tre sista sidorna. Det blir eftermiddagens göromål, först ska jag rensa tankarna i vårsolen.

Annonser

Återkomsten

Mitt senaste inlägg på bloggen är från 2011, och nu har det hunnit bli 2016. Jag kan inte fatta att det har gått så lång tid. Manusskrivandet har dock pågått sedan dess. Under sällsynta stunder av ledig tid; nätter, tidiga morgnar, semesterdagar. Och allt arbete har nu lönat sig. Nyligen blev min bok antagen av ett förlag. Jag känner mig glad och peppad. Nu är det på riktigt och jag håller på att redigera manuset. Tänk att det till slut ska bli en bok! Jag kommer att lära mig så mycket längs vägen. Följ bloggen, så ska jag dela med mig av hur arbetet går.