Redigering, redigering

Hon släckte lampan och sjönk ner i sängen. Strålkastarljusen från en bil utanför drog snabbt över väggen på andra sidan rummet. Hon hörde bildörrar slå igen och sedan vaga röster. Tanken om vilka de kunde vara, som parkerade nära hennes hus i natten, intresserade henne. Ändå gled den undan. Tåget mot sömnen drog istället vidare. Det passerade Lilian: Vad gjorde hon nu, sov hon också? Ensam i sitt rum, omgiven av ett maskinellt utövande av vård, tilltittad i mån av tid. Hade ögonlocken slutit sig kring Lilians eftertänksamma blick? När hon blundade, såg hon då framför sig det första barnet? Tänkte hon på flickan vid namn?

Textnedslag: Ronny väntar på någon

”…Det borde verkligen vara dags snart. Ronny lirkade fram vänster handled ur rockärmen, tyget kärvade på grund av vätan. Sju minuter över åtta. Var där punktligt, hade mannen sagt. Han hade låtit släpigt avskärmad på något sätt och samtidigt hade Ronny upplevt honom som så nära, som om han rörde sig alldeles intill. ‘Du behöver ingen beskrivning av mig, jag kommer att hitta dig.’

…Ronny höjde blicken något. Han kunde känna sedelbuntens tjocklek i innerfickan, den tryckte lätt mot bröstet. Ett rött gummiband runt, nära att brista på grund av sin ålder och tidigare historia. Han hade känt en obehaglig symbolik i det när han varsamt spänt bandet runt bunten.”

Textnedslag: på vårdavdelningen

” …Saga var så innerligt trött på ‘Vi får följa utvecklingen och ta en dag i taget’ och mest av allt på ordet ‘individuellt’. Det var så oerhört individuellt, hur man påverkades av en blödning i hjärnan och hur man återhämtade sig. Samtidigt som allt annat runtomkring följde kollektivets strama linje; bestämda klockslag för bäddning, matning, tandborstning. Likadana skjortor, filtar, kuddar och drickmuggar för hjälplösa. Bara åsynen av varandras gråblaskiga livfattiga ansikten borde få dem alla att bli sjukare än de egentligen varit från början. Kanske var det just därför som de aldrig såg rakt på varandra. Av ren överlevnadsinstinkt. En pakt. Om inte du dör just nu, så dör inte jag heller just nu…