Slalom mellan utslitna ord

Det går framåt. Barnen sover och nu börjar kvällspasset, som pågår tills jag stupar.

Jag konstaterar att vissa ord känns som nödlösning att behöva använda. ”Plötsligt” är ett sådant. Och ”oerhört”. Om det inte används ironiskt. Jag sicksackar mellan många fler slitna ord men jag kommer inte på dem just nu. Det kanske är ett bra tecken förvisso.

Jag ska också hitta ett snyggt sätt att beskriva hur hjärtat bultar på en person som är rädd. För det är ju faktiskt så att rädsla kan kännas rent fysiskt i hjärtat. Det blir en utmaning, eftersom alla formuleringar som jag spontant kommer att tänka på känns alltför nötta. Jag ska väl inte behöva skrämma upp mig själv för att lyckas med det? Eller?