Mina kompisar

Det börjar bli väldigt många personer att hålla ordning på i boken. Därför jobbar jag just nu med att uppdatera persongalleriet och göra det tillräckligt detaljerat. Jag måste ju känna mina personer för att veta hur de tänker och agerar i olika situationer.

Med risk för att verka knäpp: Vissa av dem börjar kännas lite som mina kompisar. Jag kan tänka på huvudpersonen när jag lagar mat, handlar eller står i duschen: Hur skulle hon bete sig nu? Vad skulle hon säga, hur skulle hon röra sig, vad skulle hon tänka? Huvudpersonen är bara 22 år. Jag måste försöka komma i håg hur det var att vara 22 år.

Annonser

4 reaktioner till “Mina kompisar”

  1. Jag har aldrig varit så klok som jag själv tyckte att jag var i den åldern. Definitivt var jag vuxen också, det är jag inte längre. När jag tittar tillbaka på mig själv med 45-årsperspektivet, tyck jag att jag liksom gick omkring i en bubbla.

  2. Ja, så kan det nog vara. Man känner sig som mest klok och vuxen när man är som yngst. 22-åringen i boken är också ganska vuxen. Det är nog egentligen inget hon strävar efter, men omständigheterna gör att hon får ta stort ansvar. Och hon axlar det bra. Men den där bubblan som du nämner, den kan jag nog få användning för. Jag kanske lånar den till min huvudperson? 🙂

  3. Tror faktiskt inte att jag kände mig vuxen och klok som 22-åring. Tror jag gick bakåt i utvecklingen ett par år där, då var det BARA fest och musik som gällde… Jag ska nog inte låna dig mina minnen från den åldern, det skulle förstöra din ansvarstagande karaktär totalt… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s