Textnedslag: på vårdavdelningen

” …Saga var så innerligt trött på ‘Vi får följa utvecklingen och ta en dag i taget’ och mest av allt på ordet ‘individuellt’. Det var så oerhört individuellt, hur man påverkades av en blödning i hjärnan och hur man återhämtade sig. Samtidigt som allt annat runtomkring följde kollektivets strama linje; bestämda klockslag för bäddning, matning, tandborstning. Likadana skjortor, filtar, kuddar och drickmuggar för hjälplösa. Bara åsynen av varandras gråblaskiga livfattiga ansikten borde få dem alla att bli sjukare än de egentligen varit från början. Kanske var det just därför som de aldrig såg rakt på varandra. Av ren överlevnadsinstinkt. En pakt. Om inte du dör just nu, så dör inte jag heller just nu…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s